Mina besvär började i somras då mycket i mitt liv förändrades radikalt negativt. Jag levde i en extrem stress psykiskt och fysiskt. Jag lämnade en man efter många år för en annan…Jag hade haft återkommande svampinfektioner under tiden med honom. Gick till olika gyn och en specialist skrev ut defucan? tror jag det hette i en tre månaders behandling. Det blev lite bättre men försvann aldrig helt.
Jag insåg när jag träffade den nya mannen att det inte alls var något fel på mig…jag var bara inte tillräckligt tänd. Mitt sexliv tog fart explotionsartat med den nya. Jag var lyckligast i världen, kände mig hel och vibrant. Allt i mig öppnades -Aha Det Här Är Sex!

När det visade sig att det inte blev som jag drömt om i kombination med denna stress hamnade jag i ett tillstånd av förvirring och känslomässig utmattning. Det smög sig på sakta och började med att jag ibland blev extremt kittlig på yttre blygläpparna. Ingen sexuell kittling ,nästan outhärdlig! Det började svida vid penetrering och jag blev våt på ett annat sätt. Vattnigt våt: i massor.
Jag fick reda på att det fanns en annan kvinna med i bilden så jag trodde jag fått klamydia…gjorde alla tester…ingenting!
Gynekologen gav mig diagnisen vaginos. en sorts infektion. Jag åt en antibiotikakur som inte hjälpte och sen en till med kombinerat svampkur varannan dag.
Under stressen och att försöka förlåta och gå vidare ökade problemet. Eftersom det var en flytande tid då han var med någon annan ville jag förlåta. Men ju mer jag fick reda på hur det hände kunde jag inte. Ville så men kunde bara inte. Kanske låg min avundsjuka i att dom kunde ligga friktionsfritt. Vi kunde inte men dom kunde…och så var loopen igång.

Jag kunde riktigt känna hur jag krampade lätt. Det var antagligen min själ som inte ville att jag skulle släppa in honom och stängde till. Jag lyssnade inte på min inre röst och körde över min själ för min goda vilja. Total strejk! Han var väldigt tålmodig och gjorde allt han kunde för att stötta mig i det. Jag var tvungen att ge upp oss och lämnade honom för ett tag sedan. Hoppades att det skulle försvinna då men icke. Jag gick till en akupressör för att låsa upp blockeringar i underlivet. Hon tipsade mig om rådjursövningar och tyckte inte att jag var så spänd därinne. Det blev en mer konstant svidande efter det. Jag tror ändå på teorin och hon var otroligt proffesionell och förtroendeingivande. Långa samtal med henne var dock väldigt givande.

Har inte ont som ni andra beskriver och har inte hört någon tala om dessa överdrivna vattniga flytningar och kittlingar. Jag andas och skickar kärleksfulla tankar till min vackra princessa, lovar att aldrig mer svika min själs sanna känsla. Gör avslappningövningar och ber att det det ska försvinna. Det går ut över allt och jag känner mig trasig!

Jag vet att det psykiska ter sig fysiskt tillslut…den här gången har varit min största lärdom. Hoppas att min historia kan ge några svar.

Tack!

Ps…helt otroligt att INGEN läkare eller specialist frågade hur jag mådde?

Till killen “läkaren” som skrev här ovan undrar jag bara vad han överhuvudtaget hade på den här sidan att göra..den som inte vet nåt om hur det känns borde kanske inte uttala sig..

Lycka till alla tjejer! <3

Det värsta med det här är skammen jag känner gentemot min partner. Han förtjänar någon som han kan ha ett normalt sexliv med, och jag gråter varje gång vi försöker ha sex, när jag märker att det fortfarande gör ont.

Har bestämt mig för att testa den så kallade “candida-dieten” i tre månader. Den går ut på att avstå ifrån gluten, jäst och socker. Man ska också äta probiotika, som innehåller nyttiga mjölksyrebakterier som är bra för tarmen och underlivet bl.a. Om den inte fungerar, så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ingen läkare verkar ta mig på allvar…

Mår jävligt (ursäkta) dåligt när jag läser om alla tjejer där ute som lider av det här problemet, men det känns skönt att inte vara ensam. Tack för att ni delar med er <3