Jag kan ha sex igen

När jag var 15 år drabbades jag av vestibulit, efter att bara ha varit sk sexuellt aktiv i någon månad. Jag är nu 17 år och har blivit mycket bättre, nu har jag till och med ett fungerande sexliv. Jag delar med mig med min historia, och vad jag gjort för att bli bättre, och hoppas att jag ska kunna hjälpa, och ge hopp till några av er därute.

Mina besvär började under en mensperiod, då jag använde tamponger, det sved när jag skulle föra in den. Den sved även när jag kissade. Då misstänkte jag en urinvägsinfektion, men så var inte fallet. När jag hade samlag med min dåvarande pojkvän gjorde det jätteont, ja ni vet ju.. och efteråt låg jag och höll emot för att tårarna inte skulle komma, och att kissa efteråt gjorde fruktansvärt ont.

Efter ett tag pratade jag med min mamma om problemen, och hon kopplade ihop det med svampinfektion, jag behandlades, men det blev inte bättre.
Till slut sökte jag upp ungdomsmottagningen. Där gjordes undersökningar flera gånger om med olika barnmorskor, och alla prover som kunde tas, togs. Ingen visste vad det kunde vara. Till slut fick jag träffa en hudläkare, och fick då diagnosen vestibulit. Han berättade för mig att det antagligen skulle gå över, det kunde ta månader, år. Det fanns inga genvägar, utan det var bara att vänta ut det.

Uppmuntrande för en ung tjej, med pojkvän, och samhällets syn på sex, där man ska ställa upp så ofta som möjligt. Då jag fick reda på att det var vestibulit jag drabbats av, hade det tagit slut med min förra pojkvän, av helt andra orsaker, och jag hade precis inlett ett nytt förhållande, som tur var, var denna kille mycket mer förstående än den förra. Vårat sexliv innehöll inget penetrationssex, men det fungerade bra.

Vid den tidpunkten hade jag så ont att jag knappt kunde sitta, smärtan fanns där konstant, jag använde bedövningssalva och ibland värktabletter för att överhuvudtaget kunna fortsätta ett normalt liv.

Desperat började jag söka på internet, för att hitta andra som drabbats, info sidor, vad som helst. Jag hittade lite grann, och bara att få lära andra kvinnors berättelser fick tårarna att komma, en lättnad av att veta att jag inte var ensam. Jag hade aldrig hört talas om detta problem innan, och kände mig helt ensam. Jag hittade även några tips om vad man kunde göra, och vad andra gjort, som kanske spelat in för deras tillfrisknande. Jag snappade upp det jag kunde, och det här har jag gjort, och också antagligen spelat in till att jag blivit bättre:

-Från den dagen jag fick diagnosen har jag smörjt in området som gjort ont, i början med barnolja, men nu senare med apotekets ”creme intim” i liten vit tub med rosa lock, den verkar även lugnande, som är skönt om det när det gör ont. I början fick jag knappt in ett finger, och det gjorde jätteont, även långt efter. Men så småningom blev det bättre, man lär sig att sina egna fingrar inte gör ont. Sluta inte även fast det verkar hopplöst, det kommer att löna sig!
-Jag äter tabletter som innehåller koppar och zink, som ska hjälpa till att bygga upp immunförsvaret.
-Jag äter även omega-3, som ska vara bra för slemhinnorna.
-Vid mens använder jag inga tamponger, utan endast bindor från apoteket, för att de tydligen andas bättre än andra märken.
-Jag använder bara bomullstrosor och sover utan, för att lufta så mycket som möjligt.
-Jag tvättar underlivet med endast vatten.

Säg alltid till när det gör ont, tvingar du dig själv att genomgå smärtan vid tex samlag kommer inte bli bättre.
Berätta för din partner om dina besvär. Ställer du upp utan att du vill kommer du att koppla ihop sex med smärta, och det kommer att förstöra för dig länge. Killar är inte så fixerade vid sex som man kanske tror, och är han det, och inte kan acceptera ditt problem är han inte värd dig!

När du blir bättre:
Ha aldrig sex om du inte är upphetsad. Ju våtare du är, desto mindre ont kommer det att göra. Det är viktigt att din partner vet om detta, och ser till att inte påbörja samlag om du inte är våt.

Anledningen till att jag fick problemen tror jag mycket väl kan vara att pojkvännen som jag hade då jag fick besvären, och också var min första, pressade mig lite för hårt, gav mig skuldkänslor då jag inte ställde upp, och övertalade mig att ha sex då jag egentligen inte ville.

Nu, två år senare, är jag mycket bättre. Nu har jag även ett fungerande sexliv. Sex som förut var något jag var skyldig att göra, eller som något som orsakade mig smärta är nu något njutningsfullt.

Stå på er och lägg energi på att bli bättre, jag lovar att det kommer att löna sig!

Moa